Weman kan Dylan

Det var ett tag sedan. Men vad gör det. Ni måste kolla in Wemans blogg. Han har ett storverk på gång. Eller rättare sagt, det är avslutat (?). Det handlar om Dylan. Bob Dylan. Robert Zimmerman. Få kan mer, kan bidra med mer. Weman is the (we)man. Om denne sång- och dansman. Kort sagt: Vill ni veta mer om Bob: Titta in hos Weman. Ditt Zimmermanska uppslagsverk på nätet.

Han har berättat om 100 Dylan-låtar. Weman. Han har publicerat topp20-listor av oss, vi, som vill berätta våra bobfavoriter. Mina 20 var som följer:

1. Hurricane
2. She Belongs To Me
3. Like a Rolling Stone
4. 4th Time Around
5. Every Grain of Sand
6. Most of the Time
7. You´re Gonna Make Me Lonesome When You Go
8. Queen Jane Approximately
9. I Pity the Poor Immigrant
10. Visions of Johanna
11. Jokerman
12. Precious Angel
13. The Man in Me
14. I´ll Be Your Baby Tonight
15. I Want You
16. Subterranean Homesick Blues
17. My Back Pages
18. A Hard Rain´s A-Gonna Fall
19. Girl From the North Country
20. All I Really Want to Do

Min lista på Spotify: Vestlins 20 Dylan.

Wemans är förstås mer initierad. Men för att få del av den måste ni in på hans blogg. Ni ångrar er inte.

**

En dag kom bröderna Abbott förbi

Din bästa musik-DVD?

Nu tänkte jag utnyttja er. Har fått en angenäm arbetsuppgift: Att beställa in musik-DVD:s till biblioteket. Vilken musik-DVD, dokumentär, konsert whatever, vill ni hitta på ert lokala bibliotek?
*

Mitt i-krönika: Här kommer solen igen

Gott nytt år på er! Nej, jag är inte yr – det är vår. Närmare bestämt vårdagjämningen idag och i äldre solkalendrar räknades denna dag som nyår och det persiska dito firas just idag. Visst känns det rätt? Det är nu det börjar. Hej då långa vintern, det kompakta mörkret. Nu börjar det om. Tack gode gud för det. Det kan vara jag, men visst är det som så att det mörka halvåret blir svårare att uthärda ju äldre man blir?

Ah, man känner sig stärkt, energin kommer tillbaka och man känner till och med lite kunskapstörst. Man får lust att reda ut det här med vårdagjämning. Vad betyder det egentligen? Mer än att det vänder? Jo. ”Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten.” (Wikipedia) Man ändrar sig, vill inte reda ut det längre, det var för krångligt, det räcker att veta att det vänder. Och att vårdagjämningen kan inträffa olika datum. Och att i år inträffar den, här i Sverige, idag, exakt klockan 11.44. Att det är långt till höstdagjämningen. Den inträffar inte förrän den 22 september, klockan 21.18. Jo, det är långt dit, men det värsta är att det antagligen kommer att gå ganska fort. Brrr, bäst att ladda Spotify med en riktigt fin låtlista med temat vår. Ögonblickligen.

Mannen som borde heta Vår i mellannamn får inleda. Ulf Lundell. Våren närmar sej city. Den känns sådär lagom flummig med lite naiv optimism. Och så var han ju ung då, Lundell. Jag var ännu yngre. Kändes fint. Men inte så fint som det känns nu. Ungdomen har den egendomliga egenskapen att den blir ljuvligare desto äldre man blir.

Efter det. Nina Simone. Underbara Nina. Here Comes the Sun. Ja, just den, Beatles gamla mästerverk, men frågan är om inte Nina gör den bättre? Jag tror det, den svänger som en försiktig blåsippa i backen och trumvisparna låter som när man sopar bort föregående hösts sista löv.

Och ska det vara vår ska det vara ska. Ska, reggaens rötter. Lite snabbare. Lite hoppigare. Och vår är ju hopp. Jag har en vinylbox om tre skivor som heter ”The Trojan Story”. Proppad med tidiga ska-låtar. Den brukar jag putsa varje vår. Jag skulle i princip kunna ta vilken låt som helst ur boxen, men i år får det bli Jimmy Cliffs Miss Jamaica.

Ja, här kommer solen igen. Och så heter den. Här kommer solen igen. Med Docenterna. Skramligt, snabbt, uppkäftigt och med den där ”Ooo, who”-kören som så många snott från Rolling Stones Sympathy for the Devil.

Efter det lugnar jag ner mig med Blue Skies och Tom Waits. Hans kvinna har lämnat honom och han ligger i sängen och vill inte gå upp. Trots att himlen är blå. Det är förstås ganska synd om honom.

Men du Tom. Kliv upp. Låt det vara som i Olle Ljungströms Solens strålar. ”Solens strålar värmer upp jorden. Väcker dem som sover till liv. Vaknar utan en enda elak tanke och vill bara väl.”

Mmm, så är det. Våren är utopikerns årstid. Nu blir det kaffe i trädgården. Ska prata lite med ligusterhäcken och önska henne gott nytt år.

***

Vestlins vår på Spotify

***

Devoto

Jag tänker på världens bästa börjor. Som Holland mot Västtyskland. Cruyff. Men den här är ännu bättre. Just nu.

"I am angry, I am ill and I'm as ugly as sin. My irritability keeps me alive and kicking."

Herregud, börjornas man, vad bra.

Gruppen hette Magazine. Mannen Howard Devoto.

http://www.youtube.com/watch?v=p58kCYsiwt0
http://open.spotify.com/track/5ahYZtchtFwetKDeHpL9jZ

Ja, det var väl allt för tillfället.

*

Wagner, Mayfield, Holm

Vad betyder "cobweb"? Varför tänker jag på John Holm? Varför har män mer näshår än kvinnor? Är det nyttigt att vara sorgsen emellanåt? Så många frågor. Så få svar.





Jag har sett Kurt Wagner en gång. Han som är hjärta och hjärna i Lambchop. En av hans finaste låtar heter The New Cobweb Summer. En sorgsen sak. Och vacker. Jag såg honom på Stora Teatern i Göteborg. Kurt. Han var kortare än jag trott. Men det är alla kändisar. Nästan. De flesta ser längre ut i tv. Jag har sett Jan Guillou på bokmässan. Han var kort. Jag har stått bredvid Viveca Lärn på ett bokprat. Hon var ännu kortare. Jag sa att jag var lite nervös för bokpratet. Så många människor i publiken. Att jag inte var van vid att framträda. Hon sa till mig att jag kunde vara helt lugn, hon hade bokpratat jättemånga gånger. Och det blev bara värre. Nervösare. Viveca Lärn kan vara rolig i tv. Men hon är roligare i verkligheten.

Det slår mig att allt i förra stycket hände i Göteborg. Varför händer det mesta i just den staden? Så många frågor. Så få svar.

Men tillbaka till Kurt Wagner den där gången på Stora Teatern. Han såg nördig ut. Ful keps, fula glasögon. Han satt och sjöng om hur ledsen han och hans fru var över att inte kunna få barn. Han sjöng förstås om andra saker också. Han gillar förresten Curtis Mayfield. Jag gillar också Curtis. Han som fick nån jäkla ställning på sig en gång. På en konsert. Sen satt han i rullstol. Nu är han död. Jag har suttit i rullstol. Det är inte kul. Inte när man måste.

Curtis spelade in en skiva i slutet av sitt liv där de speedade upp rösten. Han kunde inte sjunga i falsett längre. Borta. Curtis berömda falsett. Curtis fina falsett. Så de speedade i efterhand. Konstgjord falsett. Nu har jag skrivit falsett och varianter av ordet sorg alldeles för många gånger. Egentligen har jag redan skrivit allt jag vet. Det som kommer nu är bara upprepningar, variationer på samma tema. Det är också lite sorgligt. Precis som livet. Inte farligt. Men sorgligt. Som Kurt. Som Curtis. Som jag. Jag gillar oss tre. Vi är fina killar. Såna som vi sitter ibland och är lite ledsna på nätterna. Ibland vet vi inte varför. Vi funderar kanske för mycket. Grubblar. Tillåter oss att vara sorgsna. En form av blues. Jag har skrivit mycket om blues på sistone. Kan bero på arbetslöshet. Eller för lite pengar. Eller en kombination. Tror det. En sådan kombination har nog den effekten.

En av de översta frågorna ska jag svara på. Ibland måste man svara också. Inte bara fråga. Jag tänker på John Holm för att jag precis lyssnat på honom. Han sjöng om en öde strand. Jag läste ur min bok i Malmö en gång. Jag läste ett kapitel som hette just Den öde stranden - John Holm. Efteråt kom det fram en kille till mig och undrade om jag visste att John Holm bodde ett stenkast därifrån? Det visste jag inte. Han sa också att han hjälpt John att flytta i förra månaden. Till slutet av det där stenkastet. Han som berättade det här verkade uppåt. Ibland är jag också i den riktningen. Men i dag ska jag lyssna på Kurt. Han är min kompis. Träffar du honom så kan du väl berätta det. Att han är min kompis.

Hoppas han blir lite glad då.

Spotify-grubbel

*
*

Kapitel 1

Javafan, tänkte jag. Provar väl. Blirenåt så blire. Det får gå som det går. Jag kanske inte orkar. Jag kanske orkar. Men om det ska bli något måste man börja. Det har jag gjort nu. Måste rycka upp mig. Det här är ett sorts ryckförsök.

maraccas

Piratförlagets bok-SM.

--